Bäcken

Nu när dammen är klar måste man ju företa sig något och då ligger väl slänten ovanför med det minimala vattenfallet närmast. Dessutom börjar rönnen, som alltid varit så fin, se allt tanigare ut. Kan det bero på att jag kapade en massa rötter, som tidigare gick ända ner i gräsmattan, tro?

Man måste ju ha idéer och visioner när man planerar något. När vi var i Skottland och besökte Glengoyne whiskydestilleri låg den bara där som en uppenbarelse!
Så där skulle jag också vilja ha det ovanför dammen, om än i något mindre format.

I slutet av september startade projektet med att ta ner den tidigare så ståtliga rönnen.
Det är ganska fantastiskt hur stort ett träd kan bli trots att det saknas jord runt rötterna.
Fast, tittar man på tallarna i skärgården så verkar de växa direkt ur berget förresten.
Nåväl, ner skulle det och det var inte helt enkelt skulle det visa sig. Det krävdes både spett, spade, tigersåg och ett rejält knippe ”djävla anamma”.

Det var ju en sak att kliva upp på muren, hoppa över viken på den stora dammen, ta ett skutt över den övre lilla dammen för att slutligen komma upp till arbetsplatsen så länge det bara var jag själv som skulle förflyttas men när jag skulle kånka ner tunga delar av rönnen, stora stenar och jord blev det lite knepigare. Mer än en gång höll det på att sluta med ett rejält dopp. Gissa om fiskarna hade blivit förvånade om ”Husse” hade kommit ner med en stor sten i famnen!
Till slut byggde jag en spång som jag till och med kunde köra skottkärran på, rena lyxen!

När stubbar, sten och mycket av jorden var borta var det dags att lägga ut skyddsfilt och gummiduk där bäckfåran skulle gå. Jag hade visserligen tänkt gjuta själva fåran men vis av erfarenhet vet jag att det nästan är omöjligt att få det både snyggt och tätt så att lägga gummiduk under är att rekommendera.

Sen var det där med att få det att se ut som vid Glengoyne och då går det inte an att slänga ut rena ”kattskallar” från ett sandtag utan det skall vara stenar med lite patina, dvs. mossa. Undrar om det är enligt Allemansrätten att plocka sten i skogen?
Detta var inte det enda lasset men man vill ju inte lägga alla ägg i samma korg om du förstår vad jag menar….

Här har jag börjat lägga ut stenarna som jag vill ha dem. Slangen från pumpen nere i dammen skulle väl egentligen kunnat ligga under duken men eftersom jag tvingades att förlänga den ville jag ha skarven på ovansidan om något skulle hända. Den går sedan upp högst upp och är böjd som ett ”U” som mynnar ut under den översta stenen. Det kommer nog att bli fint det här!

Över vintern låg projektet nere men nu är det vår och arbetet har återupptagits.
Stenarna är på plats, en jord- och torvblandning har fyllts på i springor och vrår.
En ny rönn av sorten Sorbus Dodong har inhandlats och planterats (svindyr i denna storlek). Tydligen skall den vara något extraordinärt och det är inte så roligt att vänta flera år på att ett litet exemplar växer till sig.

Jag har även gjutit själva bäckfåran, eller skall jag säga att jag har ”smetat ut” betong i botten och sedan tryckt ner engelsk sjösten i den ännu mjuka betongen. Tanken med detta är att vattnet inte skall rinna under, och i mellan, alla stenar utan att man skall se så mycket av vattnet som möjligt. Ett annat alternativ är att pumpa upp massor av vatten som fyller hela fåran men då måste jag byta pump och riskerar att mycket vatten rinner och skvätter utanför. Dessutom låter det ganska mycket. Man får inte stöta sig med grannarna.

Äntligen! Vatten kopplas på för första gången och det brusar så härligt!

Kanske inte riktigt som min vision – Glengoyne men inte så pjåkigt ändå, eller hur?

Nu är det väl så att när man håller på med vatten så får man alltid räkna med läckor och varför skulle detta projekt vara ett undantag?
Den mörka fläcken nedanför början av bäcken ser misstänkt våt ut, eller hur?
Trots betong och gummiduk så rinner vattnet över kanten om jag drar på pumpen för fullt. Jag måste ha ”bullat upp” för lite där. Å andra sidan rinner vattnet ner i dammen igen och på vägen vattnas ju planteringen under. Inget ont som inte har något gott med sig, säger man ju.

Jaha, så här såg det ut första våren. Med tiden kommer det att växa till sig så att jag får fullt upp att rensa men jag är nöjd. En mycket trevlig plats att ta sin kaffekopp och läsa posten tycker i alla fall hustrun.